Jag är inne i en period då jag bara vill sova bort allt, jag vill ligga i min säng och bara vara.
Jag känner mig så tom, men ändå så tankspridd, jag vet egentligen exakt vad som ska göras, jag vet vad jag vill och exakt vad jag förtjänar. Jag har mina mål, men det känns bara så himla långt borta. Jag måste VAKNA!
Vakna ur min dvala..
Jag tänker tillbaka på mitt liv och inser att jag håller på att göra samma misstag som jag en gång gjorde, ett misstag som jag senare rättade till, men den här gången kommer jag inte kunna rätta till det, och det skrämmer mig.
Ibland önskar jag att jag kunde spendera hälften av den energin jag spenderar på att göra andra lycklig på att göra mig själv lycklig, varför är det så svårt? Varför är det så svårt att sätta sig själv i första rummet?
Borde det inte vara hur enkelt som helst egentligen? Att vara egoist.
3 kommentarer:
Förstår vad du går igenom, känner så också vill sova o bara inte göra något.
Men jag tänker det så här: bara 6 månader kvar till sommaren...(smile) och om jag kämpar dessa månader så kommer jag kunna se tlllbaka och säga "Se det gick ju bra du överlevde".
Du får nog lägga upp en plan och ta små steg i taget inte stora, för det kan hända att man snubblar och tillslut aldrig når sina mål.
(Förstår inte hur jag formulerar detta men jag tror du förstår vad jag vill komma fram till.)
/Fatos
gumman allt jag läser om dig o allt du skriver fan du e liskom mig jag svär. känner exakt som du gör o jag håller på att bli bättre jag vet att jag har hjälpt så många o jag har försökt o göra andra lycklig, men vrf inte migsj? vrf kan jag inte älska migsjälv som jag älskar andra ?
Fatos,
Har lagt upp en plan nu och det fungerar mycket bra :)
Mari,
Har tyvärr inget bra svar till dig, vi får börja intala oss själva att vi är viktigast, och sätta oss själva i första rummet.
Skicka en kommentar