Kan någon älska en lika mycket som ens föräldrar? Är det möjligt? Kan någon älska lika mycket som en mamma? En person som har burit på dig i 9 månader, känt dig växa inom sig och till slut fött dig till den här världen.. Det sägs att det inte finns en starkare kärlek än en mors kärlek till sina barn.
Jag önskar så innerligt att den här söta lilla ängeln inte ska få behöva känna på att hon gått miste om den kärleken under sin uppväxt.
Man lär sig att uppskatta sina föräldrar mer och mer ju äldre man blir, man förstår att mamma inte vara elak när hon sa nej till vissa saker, utan att hon bara ville ens bästa, ingen normal förälder vill sitt barn illa. Det är ord min mamma alltid sa till mig under de stunder då jag blev arg och sa att jag hatade henne för att hon var elak och inte lät mig göra det jag ville.
Jag är glad över att mamma och pappa var "elaka" mot mig, det har gjort mig till den jag är idag.
-En stark och självständig tjej som lärt sig att skilja på vad som är rätt och fel!
(För det mesta i alla fall)
Bjuder på en familjebild:
5 kommentarer:
Hej gumman! Grattis till juristlinjen! Va glad jag blir för din skull. Kämpa på! Hälsa familjen!kramar från Istanbul (Roza)
Vilken fin familj du har Gulay. Du är i trygga händer, det syns.
Dina inlägg är bra tycker jag, det skulle vara roligt att läsa om du kunde uppdatera din blogg oftare. Man ska bara sitta och börja skriva. Det är svårare att komma på nåt genom att planera eller fundera länge. Jag har fått det här tipset från en framgångsrik bloggare. Kör på bara..
Kolla Anne, hon skriver nya inlägg varje dag, det spelar inte så stor roll om de är meningsfulla eller inte. Du har förmågan att skriva ner dina känslor. Jag ser fram emot att läsa dina nya inlägg.
Roza -
Taaack gumman!!
Blir avis på dig, jag vill också vara i Turkiet nu. Hoppas att du har det bra, hälsa familjen du med! Pussss
Jag har funderat på det här med "en mors kärlek" och visst måste moders-/faderskärleken vara stark. Men tänk på dem som adopterar barn, nog älskar de sina barn lika mycket som om de hade varit deras biologiska? Det är ju en lång väntan och längtan efter barn bakom också. Jag förstår att du är orolig för din lilla släkting, men du kan nog vara lugn, hon har förlorat sin biologiska mor, men har en familj och släktingar som älskar henne, vad jag har förstått. Hennes moster blir som en mamma för henne, någon annan känner hon inte till. Sen kan man förstås undra om man har något minne av sin mor som så liten - kanske som en saknad och ett vemod som man inte kan förklara....
Ell -
Jag förstår vad du vill säga, men jag tror faktiskt inte att det är samma sak som en riktigt mamma och pappa.. Det är nog det närmaste man kan komma, men ändå inte.
Jag hoppas samma sak som dig angående min lilla släkting..
Skicka en kommentar