Wake-up CALL!

"Den starka, självständiga tjej jag en gång var, fanns inte längre. Istället förvandlades jag till en förtryckt svag individ, mitt självförtroende som var på topp, begravdes långt ner under marken.Allt kretsade runt honom, denna blyga, underbara kille, förvandlades sakta men säkert till något han inte varit, eller framställt sig själv som från början.

Det där, stark vs svag/osäker, det var bara ett trick, att få mig dit han ville. Och jag var ett lätt byte, godtrogen och naiv som jag var. Jag tyckte synd om honom, jag tänkte att jag som är starkare, kan ta emot allt, han är svag, han mår dåligt, och dittan och dattat. Att jag skulle hjälpa honom ur hans miserabla situation, var det jag själv som utfyllde den rollen, som enligt mig var tillägnad honom..

Jag har nyss funnit mig själv, blivit mitt gamla jag igen, vägen hit har inte varit lätt, men nu står jag här, i egen hög person. Och denna gång ska jag inte göra om samma misstag, det är alltid lätt att vara efterklok, ibland måste man som sagt gå igenom "olycka" för att finna lyckan.."

Dessa ord fick mig att vakna upp ur min dvala..

Hädanefter är det den här minen som gäller: