Jag var på jobbet igår när jag hörde på radion om att man funnit lilla Engla, jag rös i hela kroppen, det kändes som en deja-vu upplevelse, tiden stannade upp och jag var tillbaka till den dagen då polisen knackade på vår dörr och sa att de funnit en kropp. Det gjorde ont och jag blev handlingsförlamad för en stund. Alla känslor sköljde över mig som en hink med iskallt vatten..Jag önskar att ingen får uppleva den känslan, men tyvärr kan vi inte komma ifrån verkligheten, detta är något som ständigt händer.
Vi har massor med psykiskt sjuka människor i bland oss, människor som man minst anar är farliga och kan bära på den mörkaste av hemligheter..
Jag tittar på fotot av mördaren, han ser inte alls ut som en person som skulle kunna skada någon, han ser ut som en vanlig svensson, en snäll man, men ack så fel man kan ha. Den här mannen har mördat två personer kallblodigt, det är vad han har erkänt hittills, det verkar även som att detta inte kommer att vara hans sista bekännelser, tyvärr.
Var är världen på väg? Ska vi inte ens kunna lita på att våra barn och småsykon kommer hem efter sin fotbollsträning mitt på ljusa dagen? Lever vi i en så pass farlig värld att vi ständigt måste leva i oro och ha ögon i nacken vart vi än går?
Må lilla Engla vila i frid.
Mina tankar går till familjen, må ni finna den styrka ni behöver för att kunna klara er igenom detta.
Beklagar även Pernillas familjs sorg för att såren rivits upp igen, delar er lycka i olyckan då hennes mördare äntligen åkt fast och Pernilla förhoppingsvis äntligen funnit ro i graven.
Må du Anders Eklund få ditt straff, inget staff är tyvärr hårt nog för såna som dig i ett land som Sverige, men att du sitter bakom lås och bom för tillfället ger migoch många med mig ro för stunden.
Jag beklagar det som har hänt från botten av mitt hjärta..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar