"Carpe diem quam minimum credula postero"
=
Fånga dagen, lita ej på morgondagen.
En liten fortsättning på det jag skrev härom dagen angående att man inte ska ta livet för givet.
Jag har alltid gjort som jag vill, sen barnsben, har alltid varit en liten "pojkflicka", gått mig egen väg. Inte lyssnat på något annat än min inre "röst", visst har jag rådfrågat mina nära och kära, men besluten har alltid varit mina egna och jag har alltid gjort det jag hade tänkt från början, trots mina vänners invändningar. Jag har gjort massa misstag, men jag ångrar faktiskt ingenting, allt jag har upplevt, allt jag har gjort har format mig till den personen jag är idag. Jag har försökt "fånga dagen" och kommer att fortsätta "fånga dagen".
Alla dessa "lekar" man ser runt om kring sig, alla dessa charader tröttar ut mig, verkligen. Varför kan inte folk bara vara ärliga och rak på sak? Varför måste man alltid göra saker och ting efter en viss "mall"? Varför kan inte folk bara göra det som känns rätt direkt, utan alla charader? Jag har tröttnat så otroligt mycket på all falskhet som genomsyrar min tillvaro. Om det är en sak jag har lärt mig de senaste 23åren, så är det att ärlighet varar längst, då menar jag först och främst att man är ärlig mot sig själv, att man inte lurar sig själv, som många faktiskt gör. Många lever sitt liv genom att behaga andra, åsikterna de har är inte ens deras egna, de säger alla de "rätta" orden, de befinner sig i förhållanden som de egentligen inte trivs med, listan kan göras hur lång som helst, men allt är tomt, allt är en fasad, ett tomt skal - en falsk trygghet.
WAKE UP people!
Livet är alldeles för kort för att slösas bort med onödigheter och falska charader.
CARPE DIEM!
=
Fånga dagen, lita ej på morgondagen.
En liten fortsättning på det jag skrev härom dagen angående att man inte ska ta livet för givet.
Jag har alltid gjort som jag vill, sen barnsben, har alltid varit en liten "pojkflicka", gått mig egen väg. Inte lyssnat på något annat än min inre "röst", visst har jag rådfrågat mina nära och kära, men besluten har alltid varit mina egna och jag har alltid gjort det jag hade tänkt från början, trots mina vänners invändningar. Jag har gjort massa misstag, men jag ångrar faktiskt ingenting, allt jag har upplevt, allt jag har gjort har format mig till den personen jag är idag. Jag har försökt "fånga dagen" och kommer att fortsätta "fånga dagen".
Alla dessa "lekar" man ser runt om kring sig, alla dessa charader tröttar ut mig, verkligen. Varför kan inte folk bara vara ärliga och rak på sak? Varför måste man alltid göra saker och ting efter en viss "mall"? Varför kan inte folk bara göra det som känns rätt direkt, utan alla charader? Jag har tröttnat så otroligt mycket på all falskhet som genomsyrar min tillvaro. Om det är en sak jag har lärt mig de senaste 23åren, så är det att ärlighet varar längst, då menar jag först och främst att man är ärlig mot sig själv, att man inte lurar sig själv, som många faktiskt gör. Många lever sitt liv genom att behaga andra, åsikterna de har är inte ens deras egna, de säger alla de "rätta" orden, de befinner sig i förhållanden som de egentligen inte trivs med, listan kan göras hur lång som helst, men allt är tomt, allt är en fasad, ett tomt skal - en falsk trygghet.
WAKE UP people!
Livet är alldeles för kort för att slösas bort med onödigheter och falska charader.
CARPE DIEM!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar